Save me too

Värre än värst.. Alla säger att det blir bättre med tiden men jag tycker bara att det blir värre och värre ju mera tiden går.. :/ Jag har inte lyckats äta något alls idag för illamåendet står mig ända upp i halsen. Vågar inte äta, har ingen aptit utan bara illamående.. Kramp i magen konstant som förvärras till och från p.g.a just idag ska jag hämta mina sista saker i huset. Hoppas jag får med allt och att det kanske kan hjälpa mig att få ett avslut att se framåt.

Det spelar ingen roll hur mycket jag bönar och ber, hur mycket jag älskar och allt jag är villig att ge upp. Det spelar ingen roll för den personen jag är räcker inte till, duger inte och är inte rätt tydligen. Det gör mig mer illamående att tänka på det men jag kan inte undgå det. Mina känslor är alldeles för starka för att tränga bort, för att ignorera. Ändå önskar jag att jag bara kunde sluta. Mitt liv känns fel och säga då jag inte tycker att jag har något liv längre, trots detta får man höra att jag visst har det och det blir bättre och man kan inte haka upp sig på en person. Nej, men kärlek? Finns det något mer vidrigt, äckligt och otroget som kärlek? Skulle inte tro det. Hur ska jag någonsin våga lita på vad någon säger igen, hur ska jag lyckas tro på att det är sanning? Hur ska jag våga lita på att det finns andra där ute som bryr sig om mig? Jag känner mig bara totalt ensam och jag vet inte vad jag ska göra åt allting längre.En del av mig vill bara lämna bort hästarna och sen vill jag inte gå ut mer.. Bara sluta existera och ge upp om allt. För vad finns det att kämpa för?

Man får höra att andra tycker att livet är såå klart värt att leva. Men om man har förlorat det/den man älskar mest, är det värt det då? Jag har aldrig upplevt något liknande innan och det tär sönder mig något enormt. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer.. Jag kräver ingen uppmärksamhet jag måste bara få ur mig allt. Det gör för ont, det smärtar olidligt hela tiden.. Ingenting jag gör får varken tankarna eller känslorna att försvinna. Jag vill radera mitt minne. Radera allt som har med honom att göra så att det inte gör ont mer. Jag vill bort. Men jag har ingenstans att ta vägen och allt går bara utför. Jag kan inte längre lyssna på musik då jag relaterar allting till dig, till det vi hade och som det är nu. Jag skyller ingenting på dig, jag kan bara klandra mig själv att jag bara gör och har gjort fel hela tiden. Jag är misslyckad och duger inte till något, nej, då är det självklara svaret jag letar efter: Det finns ingen mening med att leva!