Hitintills har jag lyckats få i mig en halv kopp te blandat med en massa känslor och salta tårar. Mitt liv har tagit en sån vändning jag bara hade mardrömmar om. Hur ska man någonsin våga lite på någon igen. Hur ska man nånsin våga lite på orden jag älskar dig. Och hur ska man kunna älska någon annan när känslorna inte vill försvinna... Jag försöker att tänka på all som inte var bra, alla hans brister och sättet han var mot mig. Men jag kan bara se allt jag gjorde och hur jag var, letar alla fel jag har gjort och kan inte förstå hur dum jag måste ha varit och även fortfarande är. Alla säger att det bara är att gå vidare, men jag kan inte det.

Ge mig nån som raderar minnen. Så jag kan radera honom ur mitt liv och iallafall må lite bättre. Ensam är stark? Nej har aldrig varit och kommer aldrig vara!