No more snow, pls...

Jag måste verkligen börja skriva ner allt jag gör för jag har fan i mig inget minne kvar! Glömmer bort så mycket. Har nästan ingen koll alls på vad jag gjorde förra veckan, och vissa dagar har jag svårt att komma ihåg vad jag gjorde dagen innan.. -.- Inget bra alls. Hade jag så mycket mer självdisciplin när jag var 14? Skrev ju ner allt jag gjort under dagen då för att kunna komma ihåg det sen. Nej, jag måste försöka iallafall att ändra på det. Antingen att jag skaffar en kalender igen eller att jag skriver det här. Måste ju lära mig att minnas igen. Haha, känner mig lite som en gammal dement pensionär :P Hade jag sex igår.. hm... nae..? eller?!

Just nu försöker jag fylla i en massa papper från försäkrings kassan då dem har skickat ut en hel bunt igen T.T Har jag tur så lyckas jag få ihop det så pass bra att jag får några pengar av dom innan nyår. Men troligtvis inte för så snabba e dom inte -.-

Tisdag, onsdag och torsdag denna vecka har jag börjat jobba lite :) Riktigt kul att ha nått att göra och även få betalt för de :P Tänk om man kunde få betalt för att städa hemma också ;) Neeh, skicka iväg papper, se till att må bra så man orkar jobba igen imorgon och sen ska jag handla lite bröd, fixa hästarna för kvällen, Samantha och kanske lite mat sen med.

Save me too

Värre än värst.. Alla säger att det blir bättre med tiden men jag tycker bara att det blir värre och värre ju mera tiden går.. :/ Jag har inte lyckats äta något alls idag för illamåendet står mig ända upp i halsen. Vågar inte äta, har ingen aptit utan bara illamående.. Kramp i magen konstant som förvärras till och från p.g.a just idag ska jag hämta mina sista saker i huset. Hoppas jag får med allt och att det kanske kan hjälpa mig att få ett avslut att se framåt.

Det spelar ingen roll hur mycket jag bönar och ber, hur mycket jag älskar och allt jag är villig att ge upp. Det spelar ingen roll för den personen jag är räcker inte till, duger inte och är inte rätt tydligen. Det gör mig mer illamående att tänka på det men jag kan inte undgå det. Mina känslor är alldeles för starka för att tränga bort, för att ignorera. Ändå önskar jag att jag bara kunde sluta. Mitt liv känns fel och säga då jag inte tycker att jag har något liv längre, trots detta får man höra att jag visst har det och det blir bättre och man kan inte haka upp sig på en person. Nej, men kärlek? Finns det något mer vidrigt, äckligt och otroget som kärlek? Skulle inte tro det. Hur ska jag någonsin våga lita på vad någon säger igen, hur ska jag lyckas tro på att det är sanning? Hur ska jag våga lita på att det finns andra där ute som bryr sig om mig? Jag känner mig bara totalt ensam och jag vet inte vad jag ska göra åt allting längre.En del av mig vill bara lämna bort hästarna och sen vill jag inte gå ut mer.. Bara sluta existera och ge upp om allt. För vad finns det att kämpa för?

Man får höra att andra tycker att livet är såå klart värt att leva. Men om man har förlorat det/den man älskar mest, är det värt det då? Jag har aldrig upplevt något liknande innan och det tär sönder mig något enormt. Jag vill inte mer, jag orkar inte mer.. Jag kräver ingen uppmärksamhet jag måste bara få ur mig allt. Det gör för ont, det smärtar olidligt hela tiden.. Ingenting jag gör får varken tankarna eller känslorna att försvinna. Jag vill radera mitt minne. Radera allt som har med honom att göra så att det inte gör ont mer. Jag vill bort. Men jag har ingenstans att ta vägen och allt går bara utför. Jag kan inte längre lyssna på musik då jag relaterar allting till dig, till det vi hade och som det är nu. Jag skyller ingenting på dig, jag kan bara klandra mig själv att jag bara gör och har gjort fel hela tiden. Jag är misslyckad och duger inte till något, nej, då är det självklara svaret jag letar efter: Det finns ingen mening med att leva!

Hitintills har jag lyckats få i mig en halv kopp te blandat med en massa känslor och salta tårar. Mitt liv har tagit en sån vändning jag bara hade mardrömmar om. Hur ska man någonsin våga lite på någon igen. Hur ska man nånsin våga lite på orden jag älskar dig. Och hur ska man kunna älska någon annan när känslorna inte vill försvinna... Jag försöker att tänka på all som inte var bra, alla hans brister och sättet han var mot mig. Men jag kan bara se allt jag gjorde och hur jag var, letar alla fel jag har gjort och kan inte förstå hur dum jag måste ha varit och även fortfarande är. Alla säger att det bara är att gå vidare, men jag kan inte det.

Ge mig nån som raderar minnen. Så jag kan radera honom ur mitt liv och iallafall må lite bättre. Ensam är stark? Nej har aldrig varit och kommer aldrig vara!